När praktiken driver forskningen – med individen i centrum
26 maj, 2025
Självskadebeteende innebär att en person på något sätt skadar sin egen kropp, ofta som ett sätt att hantera känslor eller inre stress. En annan vanlig orsak kan vara kommunikationsutmaningarna som kan förekomma mellan individen och miljön. I ett pågående forskningsprojekt vill man nu fylla i kunskapsluckorna som finns och ta reda på hur beteendet kan förstås, bemötas och förebyggas. Både för individernas skull och för att ge bättre stöd till dem som arbetar nära dem.
Inom Mo Gård pågår ett unikt forskningsprojekt med fokus på självskadebeteende hos personer med funktionsnedsättning. Det som gör forskningsprojektet inom Mo Gård särskilt värdefullt är att det vuxit fram ur det praktiska arbetet. Till skillnad från många andra initiativ där teorier appliceras in i verksamheten, har detta projekt sin grund i verksamhetens egna frågor och behov. Ingrid Axelhed, specialpedagog med lång erfarenhet av komplexa stödinsatser, menar att det skapar helt andra möjligheter till verklig utveckling.
– När frågan kommer från verksamheten analyserar man direkt hur stödet ser ut just här och nu. Det blir relevant på riktigt.
Arbetet kring självskadebeteende genomsyras av tvärprofessionell samverkan. Specialister och praktiker möts för att lyfta olika perspektiv, där allas kunskap värderas lika högt. Det är ett arbetssätt Ingrid beskriver som både dynamiskt och stundtals komplext, men framför allt meningsfullt.
I sin specialistroll finns hon ofta nära individen. Det innebär att delta i vardagen, göra observationer, ge handledning och bygga långsiktiga planer i samarbete med medarbetare närmast individen. Det gör att stödet kan anpassas utifrån den enskilda individens faktiska behov snarare än att följa en generell mall.
– Det är en förutsättning för att skapa långsiktig förändring. När vi är med i det dagliga livet går processen snabbare och blir mer träffsäker, förklarar Ingrid.
En av projektets största styrkor är det gemensamma lärandet. Samtidigt kräver samverkan mellan olika professioner både tid och förståelse. Olika perspektiv och arbetssätt måste mötas, analyseras och anpassas för att fungera för varje individ vilket är väldigt givande.
”När man arbetar nära denna målgrupp så vill man inget annat än att hjälpa och komma fram till snabba lösningar, men det finns tyvärr inga trollspön. När vi däremot prioriterar tillsammans och delar kunskap blir det möjligt att ta stora steg framåt, säger Ingrid.”
Ett självskadande uttryckssätt påverkar såklart individen men även medarbetare och närstående. Det är en av de mest utmanande delarna av uppdraget, inte minst eftersom det ofta saknas självklara svar. Inom projektet har man därför lagt stort fokus på att validera det praktiska kunnande som redan finns, och samtidigt koppla det till teori och forskning.
– Tidigare har vi pratat mycket om att förebygga. Nu vill vi också bli bättre på att veta hur vi ska agera när självskadande situationer uppstår. Både för individens skull och för att ge stöd till personalen att hantera de svåra situationer som uppstår.
Ingrid lyfter också vikten av utbildning, handledning och reflektion som nycklar till hållbarhet i arbetet. Det behövs kunskap och förståelse för vad det kan innebära att leva med funktionsnedsättningar och självskadebeteende, men också strukturer som möjliggör återhämtning och utveckling i personalgruppen. På sikt hoppas hon att projektet inte bara leder till bättre levnadsvillkor för individen, utan även stärker yrkesstoltheten hos de medarbetare som varje dag bär det viktiga ansvaret och bidrar till att personer med funktionsnedsättning får en värdefull vardag.
”Det handlar om att sätta ord på den tysta kunskapen. Att förstå hur viktigt det arbete och stöd som genomförs är för dessa individer och att vi tillsammans kan göra skillnad.”